Våren 2000 påbörjades projekt Astor, som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för sysslolösa unga män (18-30 år) med bristande social förankring och bristande tilltro till samhälle och myndigheter. Har Astor förutsättningar att lyckas med det som ingen annan tidigare har klarat av? Vad är det speciella med arbetsmodellen i Astor? Varför stannar killarna kvar i projektet? Och vad skulle hända om Astor inte fanns? Var skulle vi då hitta killarna? Även om denna utvärdering inte på långt när kan besvara alla dessa frågor, så är det viktigt att ställa dem och att se projektet ur ett brett samhälleligt perspektiv.
Vi vet att sysslolöshet, utanförskap, dålig ekonomi och bristande framtidstro, under vissa omständigheter kan skapa en grogrund för särskilda gängkulturer med både droger och kriminalitet som växande inslag. Detta gäller självfallet inte enbart i Eskilstuna, situationen är likartad på många andra håll i landet. Ungdomsproblemen växer, ändrar karaktär och blir allvarligare. Det är något av den allmänna bakgrund mot vilken killarnas historia kan förstås.
Genom intervjuerna i rapporten får vi en inblick i killarnas uppväxt, aktuella liv och drömmar om framtiden. De handlar ofta om att få leva ett vanligt ”Svensson liv” med eget hus, kvinna, arbete och bil.