https://www.mdu.se/

Sammanfattning

Bakgrund: Det sker en digital utveckling i samhället och även inom vården. Det används redan digitala verktyg globalt och till viss del i Sverige. Det finns ett ökat söktryck inom vården och för att möta vårdbehovet behövs en hållbar utveckling av de befintliga vårdresurserna. Målet är att kunna fortsätta ge patienterna en god och jämlik vård. Det finns bristande kunskap om fysioterapeuters uppfattningar att stödja patienter i rehabilitering via digitala applikationer.

Syfte: Att beskriva fysioterapeuters uppfattningar om att stödja patienter i rehabilitering med hjälp av digitala applikationer. 

Metod: Kvalitativ studie med beskrivande och explorativ design, där data analyserats med innehållsanalys med induktiv ansats. Sex fysioterapeuter som arbetat i sex månader till 22 år med rehabilitering har intervjuats. Intervjuerna genomfördes med en semistrukturerad intervjuguide.

Resultat: Dataanalysen resulterade i elva underkategorier och fyra kategorier: ”Möjligheter och önskemål i tillämpning”, ”Begräsningar i användning”, ”Skapar tydligare träningsinstruktioner och förbättrad kommunikation” och ”Ökad närhet till behandling”.

Slutsats: Resultatet visade att informanterna såg möjligheter och begränsningar med att tillämpa rehabiliteringsappar i sitt patientarbete och lyfte särskilt möjligheter till tydligare träningsinstruktioner och förbättrad kommunikation samt ökad närhet till behandling som fördelar en app skulle kunna ge i patientarbetet.

Abstract

Background: There is a digital development in society as well as in healthcare. Digital tools are already in use worldwide and to some extent in Sweden. There is an increased demand for healthcare and a sustainable development of the existing resources is key to handle that. The goal is to keep providing good and equal care for all patients. There is a lack of knowledge about how physiotherapists to support patients in rehabilitation through digital applications.

Aim: To describe physiotherapists perception of supporting patient´s in their rehabilitation using digital applications.

Method: Qualitive study with descriptive and explorative design. Using content analysis with an inductive approach. Six physiotherapists who have worked with rehabilitation between six months to 22 years were interviewed. The interviews used a semi-structured interview guide.

Results: The data analysis resulted in eleven sub-categories and four categories: “Opportunities and requests of application for usage”, “Limitations in usage”, “Creating clear training instructions and improved communication” and “Increased proximity to treatment”.

Conclusion: The results showed that the informants saw opportunities and limitations in usage of digital applications to support patients in various physiotherapeutic operations. They highlighted that an app could provide clearer training instructions, improved communication, and increased proximity to treatment, all of which would benefit patient care.