Syftet med föreliggande studie är att synliggöra gymnasielärare i svenska som andraspråks syn på och användning av elevers flerspråkighet som resurs för att främja elevers inlärning av svenska som sitt andraspråk. Forskningsansatsen är kvalitativ genom intervjuer och observationer och det teoretiska perspektiv som används för studien är teorin om transspråkande. Resultaten visar på en koppling mellan lärares syn på elevers flerspråkighet och didaktiska val, vilket bekräftar tidigare forskning om ämnet. Trots lagstadgat stöd på olika nivåer gällande vikten av ett flerspråkighetsperspektiv, visar några av lärarnas uppfattningar och praktiska undervisning snarare på en utgångspunkt från en enspråkighetsnorm, vilket i sin tur missgynnar flerspråkiga elever och bidrar till en ojämlik utbildning. Lärare som ser på elevers flerspråkighet som en resurs, använder sig av undervisningsstrategier som gynnar och stärker elevers flerspråkighet. Studiens slutsatser visar på att lärarna har en varierad syn gällande elevers flerspråkighet, där vissa betraktar det som en resurs medan andra förespråkar en användning av endast svenska i klassrummet med en syn på flerspråkighet som utmaning. Studien indikerar ett behov av fortbildning hos lärare för att implementera ett flerspråkigt perspektiv i undervisningen, i form av en transspråkande praktik, för att säkerställa en jämlik utbildning.