https://www.mdu.se/

SammanfattningHög fysisk aktivitet i befolkningen och utveckling av rörelsefrämjande miljöer ger många nyttor i samhället bortom att främja individens hälsa, till exempel för en hållbar utveckling, skapandet av attraktiva städer och orter och för såväl lokal som regional utveckling. Att främja fysisk aktivitet är samtidigt en av vår tids största folkhälsoutmaningar: stillasittandet ökar, skillnaderna i folkhälsa ökar och stora grupper är inte en del av organiserad verksamhet inom exempelvis friluftslivet eller idrotten. Denna uppgift berör i praktiken hela samhället. Den kommunala och regionala planeringen och verksamheten är viktig för att skapa goda förutsättningar för fysisk aktivitet. Alla ska ha lätt att röra på sig oavsett förutsättningar, oavsett ålder, kön, ekonomi och bostadsort. Men kunskapen om hur detta arbete hanteras och utförs behöver stärkas. Föreliggande rapport är en genomlysning av Region Sörmlands projekt FASiS: Fysisk aktivitet i samhällsplaneringen i Sörmland. 

FASiS syftar dels till att kartlägga i vilken utsträckning kommunernas och Region Sörmlands styrande dokument belyser fysisk aktivitet, dels att bidra till ett kunskapslyft om betydelsen av fysisk planering för att främja fysisk aktivitet. Rapporten baseras på en analys av kommunernas och vissa av Region Sörmlands styrande dokument, information från en enkät samt djupintervjuer med representanter för kommunerna som Region Sörmland. 

Analysen visar att de styrande dokumenten fokuserar på många viktiga aspekter av arbetet med fysisk aktivitet. Några aspekter som lyfts fram är till exempel att skapa goda förutsättningar via tillgång och tillgänglighet till natur och friluftsområden, idrotts- och motionsanläggningar, utbyggnad av infrastruktur för gång och cykling och att skapa attraktiva miljöer för invånare och gynna turismen. Enligt kommunerna och Region Sörmland är det av stor vikt att skapa goda förutsättningar till fysisk aktivitet då det leder till bland annat hållbar utveckling, hållbara transporter, tillgänglighet, rörelsefrihet, trivsel och välbefinnande för invånarna samt att det gynnar turismen.

Däremot är det brist på innehåll om riktade insatser och program i syfte att främja fysisk aktivitet till människor och grupper. Vidare är folkhälsoperspektivet svagt representerat i planeringen, även om folkhälsa nämns i generella ordalag hos vissa kommuner. Det framgår inte på vilket sätt arbetet med folkhälsofrågor påverkar och genomsyrar planeringen, även om referenser till jämställdhet, jämlikhet och trygghet görs. Fysisk aktivitet skulle kunna lyftas fram och tydligare integreras i andra mål och intressen. I intervjuerna nämner flera representanter från kommunerna att det är en svag och ibland obefintlig koppling mellan de styrande dokumenten till exempel översiktsplanen, och politikers beslut och prioriteringar i stadsutveckling och fysisk planering. Sällan görs en uppföljning på vilket sätt satsningar är i linje med mål och ambitioner i de styrande dokumenten. Detta gör att innehållet i styrande dokument inte ger en bra bild av hur mycket kommunerna arbetar med och prioriterar arbetet med fysisk aktivitet och hur styrande de styrande dokumenten är. Representanterna är också sparsamma med att beskriva om, och i så fall på vilket sätt och i vilken omfattning de samverkar mellan verksamheter inom kommunen och hur de samverkar med civilsamhällets aktörer. Vanligast verkar samverkan med barn/skolor, handikapp- och pensionärsorganisationer vara. 

Enkät- och intervjusvaren speglar väl informationen från dokumenten. Representanterna anser generellt att deras kommuner är bra på att utveckla lekplatser, anläggningar för spontanidrott, att stötta idrotten samt förvalta parker och friluftsområden. Det uppfattas som nära kommunernas kärnuppgifter och efterfrågas av politik och allmänhet. Däremot är det sämre med planeringen att skapa sammanhängande rörelsefrämjande miljöer. Frågor som rör fysisk aktivitet är lågt prioriterat i politik och planering. Frågan riskerar att tappas bort längs vägen då ledtiderna från övergripande planering till projekt är lång. 

”Det är en stor risk att när ett dokument har tagits fram till exempel inom planeringen att det inte blir genomfört och kunskapen försvinner. Det är så lång tid fram tills att projektet är genomfört”

Samtidigt påpekar respondenterna att det finns många sätt att beröra frågorna på. Inte minst att fysisk aktivitet kan främjas och frågorna lättare hanteras om kommunerna blir bättre på att samverka över förvaltningsgränserna och diskutera frågorna tidigt i processen. Frågan om fysisk aktivitet borde tydligare lyftas in i kommunens planer och verksamhet. Projektet FASiS är ett exempel på att det går att få gehör för fysisk aktivitet i planeringen.

Ingen kommun har en sektorsövergripande handlingsplan för fysisk aktivitet och nästan alla respondenter påtalar behovet av högre politisk prioritering och att frågan behöver integreras bättre i fysisk planering och verksamhet. Att arbeta hälsofrämjande gentemot individer och grupper som är i behov av att öka sin fysiska aktivitet är inte vanligt förekommande. Vanligast är inom gång- och cykelområdet där många kommuner försöker främja gång och cykling till förskola och skola.

”Vi är bra på mycket, men det här med att rikta sig mot individer och grupper är vi inte bra på. Det har varit någon cykelkampanj och så, men jag tror att vi skulle kunna göra mycket mer…och göra fler sådana ’events’”

Kommunerna upplevs även ha brister i kunskap om platsers och områdens sociala värden för invånarna, vilket riskerar leda till att många både socialt och ekologiskt värdefulla ytor exploateras och inte ersätts vid exploateringar. Viktiga effekter skulle kunna uppnås via bättre medborgarmedverkan och dialog i planeringen. Den största målkonflikten handlar om att kommunerna vill bevara och utveckla tätorts- och bostadsnära natur samtidigt som de vill öka antalet bostäder och förtäta.

Rapporten bedömer att arbetet med att främja fysisk aktivitet i kommunerna och Region Sörmland går framåt och förbättras, men det går framåt primärt genom att använda ett ben, det vill säga, genom att skapa fysiska förutsättningar i miljön till fysisk aktivitet. Arbetet med riktade insatser och sektorsövergripande strategier för att främja fysisk aktivitet och åstadkomma beteendepåverkan i befolkningen behöver förbättras. Detta kommer kräva politisk medvetenhet och prioritering, kompetensutveckling av personal, utökad samverkan inom kommunen och förbättrad samverkan med civilsamhället. Alla kommuner oavsett storlek har starka och svaga sidor i arbetet med fysisk aktivitet och potentialen till utveckling och framsteg är stor via regional samverkan, förvaltningsöverskridande samverkan, nätverkande, spridning av goda exempel och forskning. FASiS upplevs som ett mycket lyckat projekt och som åstadkommit mycket på kort tid vad gäller att integrera frågan i planeringen och verksamheter.

”FASiS har gjort att frågorna om fysisk aktivitet har kommit  närmare planeringen och kommunens verksamhet”