Bakgrund: Icke-talande barn med svår CP och utvecklingsstörning kan få en röst tack vare högteknologiska samtalsapparater. I Sverige är det företrädelsevis logopeder som förskriver samtalsapparater och som informerar, instruerar, tränar och följer upp användning av samtalsapparaten. Logopeden ger direkta insatser till barnet och indirekta insatser till kommunikationspartnern (såsom vårdnadshavare, lärare och assistenter). Ett hinder för kommunikation med stöd av samtalsapparaten är för lite och även bristfällig professionell support till kommunikationspartners, vilket kan leda till underanvändning. Den professionella supporten omfattar tex. val av vokabulär, programmering, målformulering samt direkt och indirekt träning av kommunikation med stöd av samtalsapparaten. Syfte: Att undersöka logopeders, vårdnadshavares, lärares och assistenters praktiska erfarenheter och uppfattning av kommunikation med stöd av högteknologisk samtalsapparat. Metod: Enkät till logopeder, vårdnadshavare, lärare och assistenter till barn med svår CP (GMFCS IV-V) och utvecklingsstörning. Deskriptiv och jämförande statistik samt deduktiv innehållsanalys med komponenter ur ICF-CF. Resultat: Deltagare (n=64) från hela Sverige besvarade enkäterna. Logopederna hade få besök med barnet respektive kommunikationspartnern. De använde muntliga instruktioner och modell, sällan feedback för att instruera kommunikationspartnern. Personalen (lärare och assistenter) fick mer support och använde kommunikationsstödjande strategier mer än vårdnadshavarna. Barnens dagliga användning av samtalsapparaten var högre med personal än med vårdnadshavare. Personalen upplevde att samtalsapparaten underlättade barnets delaktagande i undervisningen. Vårdnadshavare rapporterade optimism, tidsbrist och orkeslöshet. Rapporterade hinder var relaterade till barnet samt till omgivande faktorer (samtalsapparaten, support från professionella samt kommunikationspartnern). Slutsats: Barn med svår CP och utvecklingsstörning kan ha stor nytta av högteknologisk samtalapparat, men stödet från logopeder till kommunikationspartners behöver förbättras.