Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares erfarenheter av att stötta barns kamratrelationer. Studien är kvalitativ och data har samlats in genom tio enskilda semistrukturerade intervjuer med förskollärare från fem kommuner. Resultat visar att möjligheten för att organisera undervisning i syfte att stötta barns kamratrelationer för vissa förskollärare anses vara en självklarhet medan det för andra är ett privilegium. Vår slutsats är att förskollärares förutsättningar i att möta barns behov av gemenskap inte är likvärdiga, att det som konsekvens resulterar i att strukturella förutsättningar villkorar möjligheterna för förskollärare att stötta barns kamratrelationer och att detta i sin tur drabbar barns utveckling och välmående.