Syftet med föreliggande studie är att fördjupa förståelsen hur det olika skolformerna arbetar med det stöd som grundskoleelever med hemmasittarproblematik får i undervisningen och om det finns skillnader i hur skolformerna tillgodoser grundskoleelevers möjligheter till en likvärdig utbildning. Det relationella och punktuella perspektivet med undervisningsideologier utgör grunden för studien, vilket har en kvalitativ metodansats med semistrukturerade intervjuer. Den tematiska analysen landade i resultatet att båda skolformerna hade kompensatoriska resurser, friskolans struktur skiljer sig från den kommunala skolan genom att pedagoger åker hem till elever och undervisar. Vidare är tidsbrist en begränsade faktor i arbetet med att möjliggöra relationsskapande och möjligheten att jobba tillbaka eleven till skolan. Studiens slutsats är att skolformernas struktur påverkar möjligheten att erbjuda en likvärdig utbildning för elever med hemmasittarproblematik.