Studiens syfte är att undersöka fem svenska kvinnors upplevda förväntningar kring ansvarsfördelning i hemmet. Empiri från fem semistrukturerade intervjuer har kombinerats med bland annat teorier om makt och emotionellt arbete. Resultatet visar att fördelning av ansvar i hemmet är beroende av könade förväntningar där kvinnor förväntas ta det huvudsakliga ansvaret. Socialisering, normer, maktförhållanden, kulturella förhållanden, sociala relationer och eventuella sociala konsekvenser påverkar alla hur dessa förväntningar på kvinnan utformas. Skillnaderna i förväntningar blir tydligare när par får barn, även i de fall förhållandet varit jämställt innan. Samhällets normer har förändrats fortare än vad socialiseringen hunnit med och eftersom det är svårt att förbise idéerna om kvinnligt respektive manligt, fortsätter vi omedvetet att upprätthålla dem. Då kvinnan associeras till arbete i hemmet, och därmed har auktoriteten, är det också kvinnans perspektiv och bild av vad som är ”rätt” som blir standard. Det kan förklara varför män inte tar mer ansvar, även i de fall båda parter önskar att så vore fallet. Män har också makten att avstå arbetet: kvinnan gör då uppgiften och därmed slipper mannen undan. På så vis blir systemet reproducerande. Strategin för att hantera den upplevda orättvisan benämner kvinnorna själva som ett kontrollbehov, och bidrar till att män alltjämt förblir "hjälpare". Att mena att kvinnor ska lämna plats åt männen innebär dock ett skuldbeläggande på kvinnorna, när detta fenomen i själva verket påverkas av djupt rotade samhälleliga strukturer. Dessa olikheter, upplevda förtryck och känslor av orättvisa behöver synliggöras för att kunna motarbetas.