Denna uppsats redovisar resultatet av fem djupintervjuer med verksamma SFI-lärare. Det är en kvalitativ studie med syfte att fånga lärarnas tankar om formativ bedömning och deras upplevelse av det praktiska arbetet med formativ bedömning. En tematisk analys har genomförts med ett hermeneutiskt angreppssätt. Resultatet visar att lärarna ser formativ bedömning som ett förhållningssätt och ett tankemönster, som blir ett stöd i den framåtsyftande processen på väg mot målet. Elever på SFI behöver särskilt stöd i att konkretisera målen och se sin egen del i lärandeprocessen. Lärarna utgår från kärnan i formativ bedömning; att efter bedömningspunkten sker någonting som hjälper eleven framåt i nästa steg i lärandeprocessen, och vill hellre tala om formativ undervisning än om bedömning. Feedback har en framträdande roll i formativ bedömning. Hur feedbacken ges behöver anpassas utifrån hur långt eleven kommit i språkutvecklingen och det skiljer sig åt mellan kurser och studievägar. De språkliga förutsättningarna påverkar hur lärarna arbetar praktiskt med formativ bedömning på SFI, särskilt eftersom ett metaspråk sällan kan användas.