Studien syftar till att skapa en förståelse för hur individer som stått nära döden upplever betydelsen av händelsen och besvara frågeställningen: Hur integreras en konfrontation med döden i vardagslivet över tid? Eftersom detta är en komplex upplevelse har hermeneutiken valts som metod. Tio intervjuer utfördes med två typer av livshotande upplevelser; olyckor och sjukdomar. Med en variation på 2–28 år sedan händelsen. Heideggers sätt att förstå människans värld i förhållande till sitt vara användes som teoretiskt ramverk. Resultatet presenteras genom en fördjupad tolkning med fyra teman. En ny värld dagas innefattar en tvingande insikt om ändligheten som följs av ett uppvaknande till och tacksamhet för livet. Den nya världens gemenskapliga självständighet innefattar integreringen av nya världen och livssynen som leder till drastiska livsförändringar då deltagarna brutit sig loss ifrån normer. Den nya världens tudelning innefattar att den gamla världen gör intrång, vilket leder till att för vissa deltagare minskar livssynens intensitet med tiden. Andra kan göra motstånd mot detta genom att ständigt integrera livssynen vilket leder till att den ökas. Den konstanta världen visar på att konfrontationen medfört en bestående livssyn och förändrat deltagarnas sätt att uppfatta världen, så att svårigheter är både lättare att hantera och mer kortvariga.