https://www.mdu.se/

Bakgrund: Handbollspelande kvinnor skadas ofta, särskilt i axlar och knän. Implementering av skadeförebyggande träning bidrar till minskad skadeincidens. Skadeförebyggande beteenden styrs troligen av fysiologiska och psykologiska faktorer hos idrottaren samt av omgivningens ställning. Det finns inga studier som undersöker kvinnliga aktiva handbollsspelares upplevelser kring skadeförebyggande träning, trots hög skadefrekvens.

Syfte: Undersöka kvinnliga aktiva handbollsspelares upplevelser till skadeförebyggande träning för axel- och knäskador

Metod: Kvalitativ intervjustudie med sex informanter genomfördes med en semistrukturerad intervjuguide. Deltagarna rekryterades genom ett ändamålsenligt urval. En manifest innehållsanalys med en induktiv ansats användes.

Resultat: Analysen resulterade i sju kategorier: ”Lagets inställning är av betydelse för genomförande’’, ”Förhoppningar om att kroppen ska hålla så att man kan fortsätta spela handboll”, ’’Tränarens okunskap och inställning utgör ett hinder för utförande på grund av spelarnas beroendeställning till tränaren’’, ’’Behov av stöd och information från fysioterapeut’’, ”Brist på tid hindrar utförandet”, ”Avsaknad av information och låg tro på sin förmåga utgör ett hinder för utförande”  och ”Rädslan för skada motiverar till skadeförebyggande träning’’.

Slutsats: Upplevelser till skadeförebyggande träning var tämligen positiva. Däremot framkom tränaren samt tids- och informationsbrist vara hindrande faktorer till utförande. Det finns behov av fysioterapeuter som bidrar med sin kompetens och därmed minskar skadeincidenten. 

Nyckelord: Beteendemedicin, Fysioterapi, Handboll, Idrottsskador, Skadeprevention, Socialkognitiv teori