Studiens syfte är att fördjupa kunskapen om hur yrkesverksamma lärare upplever förutsättningarna för att bedriva relationell pedagogik i praktiken för att synliggöra till vilken grad den svenska högstadie- och gymnasie skolan stödjer den relationella pedagogiken. Metoden som användes var en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. En tematisk analys användes för att analysera empirin. Resultatet i studien visar på en instrumentell praxis och en objektiv syn på eleven. Kunskapen om den relationella pedagogiken är begränsad och upplevs vara en erfarenhetsbaserad praxis som bortser från skolans huvudsakliga mål, som enligt empirin är akademisk utveckling. Den akademiska utvecklingen är central även i den relationella pedagogiken, men står inte över andra aspekter som demokratiskfostran, individuell och social utveckling. En ökad standardisering av undervisningen och ökad styrning från Skolverket och skolan som institution efterfrågas. Synen på eleven är objektiv med en på förhand önskad förändring hos eleven som följer en generaliseringsprincip. Det drogs inga generella slutsaster av resultatet från denna studie på grund av att den genomfördes på grundnivå i utbildningen.