I Sverige inkommer det cirka tusen anmälningar till socialtjänsten varje dag där det finns oro för barn och deras familjer. En socialsekreterare har då ett stort ansvar att utreda om barn får sina behov tillgodosedda av sina vårdnadshavare. Föräldrars förmåga att vara känslomässigt tillgängliga för barnen och hjälpa samt stötta dem är ett av de områden som socialsekreterare har som uppgift att utreda.
Syftet med denna studie var att få förståelse för hur känslomässig tillgänglighet definieras av socialsekreterare. Målet är även att få djupare förståelse för hur utredningar kring föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets känslomässiga behov går till, samt vilka eventuella svårigheter de ställs inför under utredningens gång. Studien undersöker även om socialsekreteraren upplever att de har stöd av dokumentations och bedömningssystemet BBIC i samband med denna form av utredning och i vilken utsträckning de använder sig av det. Resultatet av denna studie visar på att socialsekreterarna upplever begreppet känslomässig tillgänglighet som svårdefinierat och även problematiskt att utreda.
Studien bygger på kvalitativa data i form av intervjuer med socialsekreterare som arbetar med utredning av barn mellan noll och tolv år. Jag har även i min analys använt mig av de teoretiska perspektiven utvecklingsekologi och anknytningsteori.