Syftet med studien var att skapa en förståelse för hur relationsskapande sker med barn inom förskolan, ur förskolepedagogers perspektiv. Studien är kvalitativ och genomfördes genom semistrukturerade intervjuer. Analysen gjordes med utgångspunkt i det relationella perspektivet vars fokus är relationer, centrala för det pedagogiska arbetet i förskolan. Forskning påvisar att samspel och samvaro utgör två essentiella grundstenar i relationsbyggandet mellan förskolepedagoger och barn samt att förskolepedagogens roll i barnets sociala, emotionella och kognitiva utveckling är vital. Resultatet visar att samtliga förskolepedagoger är medvetna om vikten av att skapa goda relationer, vilket uppnås genom en ökad respekt för barnets trygghetszon såväl som att vara nära, lyhörd samt härvarande. Slutsatsen av studien belyser att relationsskapandet påbörjas vid inskolningen. En medvetenhet om detta föreligger hos samtliga förskolepedagoger som tar hjälp av vårdnadshavare för att bättre känna till barnet i fråga.