Denna studie syftar till att belysa behandlares erfarenheter av män som utövat våld mot kvinnor i nära relation. Vidare är studiens syfte att undersöka hur behandlarna arbetar för att ändra männens attityder samt vilka effekter behandlingen ger enligt de yrkesprofessionella.Studien är av kvalitativ metod och grundar sig i fem semistrukturerade intervjuer med personer som inom socialtjänsten är eller har varit yrkesverksamma behandlare för våldsutövare. Utifrån behandlarnas erfarenheter visar resultatet att mäns våld mot kvinnor kan förstås som en konsekvens av rådande maskulinitetsnormer. De våldsutövande männen har ofta upplevt våld under barndomen varpå det beskrivs som en riskfaktor. Behandlingsarbetet med våldsutövare går främst ut på att styrka männens affektmedvetande och mentaliseringsförmåga för att de ska nå en förändring och ansvara för sitt våld. Av resultatet framkommer även att behandlingsarbetet med våldsutövare är en svår uppgift som oftast inte genererar önskade effekter. Få män slutar helt med både det fysiska och psykiskavåldet även om fler uppnår en viss förändring. En stor utmaning är att männen upplevs sakna motivation till att förändra sitt beteende. Utifrån resultatet har författarna kommit till slutsatsen att det behövs mer samhällsinriktade insatser i form av förebyggande arbete för att motverka mäns våld mot kvinnor.
The study's aim is to illuminate therapists experiences of male batterers in domestic violence treatment programs. The aim is also to explore their experiences of treatment programseventual outcome and how they work with changing the men's attitudes. The study has a qualitative approach and is based on five semistructured interviews with individuals who have been or are currently working as professional therapists for male batterers. The results of the study shows that men's violence against women can be understood as a consequence of masculinity norms. Furthermore, therapists describe men's childhood experiences of violence as a risk factor for using violence later in life. Treatment interventions of male batterers mainly focuses on strengthening the men’s affect consciousness and mentalization ability in effort to change their attitudes and be accountable for their violence. The results also show that treatment of male batterers is a difficult task and does not always provide desired effects. Very few men stop using physical and psychic violence even though some men do change. The therapist describes the batterers lack of motivation to change as a great challenge. The conclusion of the results is that more society preventive measures are needed to counteract men’s violence against women.