https://www.mdu.se/

Neuropsykiatrisk problematik har blivit alltmer vanligt hos barn och vuxna i Sverige. Kunskap och kompetens om neuropsykiatriska diagnoser förutsätts finnas såväl inom vården som inom skolan, och även föräldrar blir alltmer medvetna om diagnosernas förekomst och uttryck. Syftet med denna studie är att undersöka hur den neuropsykiatriska diskursen har etablerats i Sverige från 1990-talet till 2020-talet. Studien är genealogisk och använder sig av de Foucauldianska begreppen diskurs, diskursiva strategier och makt/kunskap, för att analysera offentliga kommunikationsmedel. De offentliga kommunikationsmedel som studerats är läroböcker och informationsböcker vilka är skrivna för pedagoger, vårdpersonal samt anhöriga till personer med neuropsykiatriska diagnoser. Resultatet visade att olika diskursiva strategier används för att skapa och återskapa den neuropsykiatriska diskursen. Resultatet påvisade åtta olika strategier. Det moraliska strategierna behandlade skuldreduktion och den goda föräldern/experten. De känslorelaterade strategierna behandlade epifani och skräckscenarion. De behörighetsrelaterade strategierna behandlade hantering av brist på biologiska markörer, experten som subjekt (expertinflytande), komplexitetsstrategi och avlegitimeringsstrategi. Dessa strategier är konstanta över tid, men tar olika form beroende på motdiskursernas styrka och den generella samhällsutvecklingen. Formen varierar även i förhållande till yrkeskategori. Studien pekar mot att den neuropsykiatriska diskursen inte etablerats på grund av nya forskningsrön inom området; istället har maktstrategier använts vid diskursens etablering.

Neuropsychiatric disorders are increasingly common among Swedish children and adults. Knowledge and proficiency in dealing with neuropsychiatric disorders is assumed to be commonplace within the healthcare system and the education system. Parents are also becoming more aware of the diagnoses and how its symptoms are expressed. The aim of this study is to investigate how the discourse on neuropsychiatry came to be established in the Swedish society between 1990-2020. It’s a genealogical study which uses Foucauldian concepts such as discourse, discursive strategies and power/knowledge to analyze educational materials geared towards teachers, healthcare staff and parents of children with neuropsychiatric disorders. The results showed that different discursive strategies are used to produce and reproduce the discourse on neuropsychiatry. Eight different strategies were found: guilt reduction, the good parent/expert, epiphany, worst case scenario, lack of biological markers, the expert as the subject, complexness, and delegitimization. These strategies occur continuously over time, but appear in different structures, depending on the strength of the counter discourse and cultural development. The structures also vary among the professions. The study suggests that the establishment of the discourse on neuropsychiatry is rooted in strategies of power and thus didn’t develop from scientific breakthroughs in psychiatry.