Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka svårigheter som svensklärare upplever att det finns med en anpassad undervisning för gymnasieelever som har dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter. Undersökningen är baserad på en kvalitativ metod med fem semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att de intervjuade svensklärarna upplever att de är införstådda i hur de kan anpassa undervisningen för elever som har dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter ur ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar också att svensklärarna upplever att anpassningssvårigheterna dels beror på tidsbrist, dels på otillräcklig kompetens inom området att ge extra stöd för elever i svårigheter. De slutsatser som studien kommer fram till är att svensklärare skulle behöva mer kunskap om de medicinska orsakerna till dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter för att kunna utforma hållbara och välfungerande anpassningar. En annan slutsats handlar om att majoriteten av lärarna har insikt i hur de yttre förutsättningarna i lärandemiljön kan anpassas för att tillgodose den läs- och skrivproblematik som elever i svårigheter har.