För att klara sig i vårt samhälle behövs goda kunskaper i att läsa och skriva. Detta kan innebärasvårigheter för personer med dyslexi och deras läs- och skrivsvårigheter kan även få emotionellakonsekvenser. Studiens syfte var att utveckla kunskapen kring några föräldrars erfarenheter avhur dyslexi påverkar deras barn emotionellt. Utformningen av studien var av kvalitativ design.Den grundade sig på tio semistrukturerade intervjuer med föräldrar till barn i åldrarna 14–19 årmed dyslexidiagnos. I studien uppdagades att de dyslektiska svårigheterna i skolan lett till attrespondenternas barn påverkats negativt ur ett emotionellt perspektiv. Det framkom även attbarnens läs- och skrivsvårigheter upptäcktes sent i de flesta fall, vilket ofta resulterade i uteblivetstöd under de tidigare skolåren. Vidare blev det tydligt att föräldrarna behöver vara drivande föratt skolan ska ta barnens svårigheter på allvar. I studien lyfte föräldrarna även flera möjligaframgångsfaktorer som exempelvis tidig upptäckt och proaktiva insatser, positivt bemötande ochklassrumsklimat. Dessutom lyftes ett gott samarbete och goda relationer mellan elev, hem ochskola, lärarkompetens och tillgänglig undervisning som viktiga för dessa elever. En slutsats somkan dras är att skolan, och i synnerhet högstadiet, har mycket att utveckla. Därför är denna studieav betydelse för personal inom skolan som undervisar elever med dyslexi. Detta för att ge dessaelever bästa möjliga förutsättningar att lyckas i skolan med bibehållen självkänsla.