Syftet med studien är att undersöka hur eftervården och uppföljningen är organiserad när det gäller ungdomar som är placerade på Statens institutionsstyrelses (SiS) institutioner enligt lagarna LSU och LVU. Syftet är också att ta reda på hur samarbetet fungerar mellan berörda myndigheter vid placeringar med stöd av dessa lagar med speciell fokus på eftervård. En kvalitativ studie har använts utifrån ett målinriktat urval med en semistrukturerad intervjuform som bestått av fem enskilda intervjuer med socialsekreterare och personal från SiS. Ett systemteoretisk förklaringsmodell utifrån Bronfenbrenners ekologiska teori har använts i förståelsen. Resultatet visar att socialsekreterare och SiS-personal ser olika på hurutslussningen är organiserad och vem som ansvarar för eftervården. Det finns inga tydliga riktlinjer och sättet att gå till väga skiljer sig beroende på vilken institution och vilkensocialtjänst det handlar om. Tydligt är också att samverkan behöver förbättras i planeringenav dessa insatser med fokus på de individuella behoven ungdomarna har. Det saknas exempelvis resurser till professionella utredningar gällande ungdomarnas psykiska hälsa. Både institutionspersonal och socialtjänst efterfrågar mera psykiatrisk kompetens samt ett förbättrat familje nätverks arbete. Det har visat sig att tydliga ansvarsområden, konkreta måloch mera resurser för både utsluss och eftervård skulle underlätta och förbättra samarbetet med myndigheterna emellan, inte minst för ungdomarnas skull.