Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar för att främja barns språkutveckling. Studien har en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer användes i datainsamlingen. Åtta förskollärare som var verksamma på sju olika förskolor har deltagit. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att den fysiska miljön samt materialet har en betydelse för barns språkutveckling. Socialt samspel, daglig kommunikation, lek samt högläsning är arbetssätt som lyfts som effektiva i arbetet med språkutvecklingen. Tecken som stöd, bildstöd och förskollärarna själva används som redskap. Slutsatsen är att förskollärarna använder sig av miljön, olika arbetssätt samt redskap för att främja barns språkutveckling. Förskollärarnas pedagogiska medvetenhet framkommer som betydelsefull för att kunna forma en språkfrämjande utbildning.