Syftet var att utveckla en djupare förståelse för de förändringar som pandemin medfört gällande föräldrasamverkan och kommunikation mellan förskolan och hemmet utifrån ett förskollärar- och vårdnadshavarperspektiv. Studien utgår från en kvalitativ ansats där fem förskollärare och fem vårdnadshavare intervjuats. Frågeställningarna innefattar perspektiv från både förskollärare och vårdnadshavare där de beskriver sin syn på hur samverkan och kommunikationen sett ut innan och under pandemin. Studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin där begrepp som mediering och artefakter ligger till grund för analysen. Det framkommer i resultatet att viktiga aspekter i samverkan och kommunikationen mellan hem och förskola är tydlighet, möjlighet till dialog och fysiska möten. Slutsatsen är att samverkan och kommunikation är i förändring i och med pandemin, de restriktioner och riktlinjer som finns medför olikheter i hur förskolans verksamhet bedrivs. Förändringarna bestod av en begränsad insyn för vårdnadshavare eftersom de inte bjuds in i lokalerna på samma sätt som innan pandemin. Kommunikationen mellan förskolan och hemmet har även förändrats till att bli mer digital.