Syftet med vår studie är att undersöka om den påkallade ökningen av digitalisering som tillkommit på grund av minskandet av fysiska möten under COVID-19 pandemin har påverkat de anställdas syn på kommunikation med sina chefer. Denna uppsats är utformad på en kvalitativ forskningsmetod med en deduktiv ansats. Empirin har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med 10 respondenter. Dessa har sedan transkriberats och analyserats. Under arbetets gång har vi haft reliabiliteten och validiteten på arbetet i åtanke och valt ut teorier och utfört empirin utifrån det. Att förändringar i kommunikationen har inträffat på arbetsplatser är utom tvivel. Digitala verktyg är det nya sättet att kommunicera genom. Denna omställning innebär en utmaning för många att ställa om sig till och det ger mer opersonliga konversationer som ökar distansen mellan chef och medarbetare. En följd av detta är försämrad motivation och tristare stämning men det ger även mer fokus på arbetet. Förändring är ett faktum men efterföljderna av förändringen är både positiva och negativa.