Bakgrund: I samband med ett plötsligt dödsfall ställs stora krav på sjuksköterskan. Enligt tidigare forskning har närstående höga förväntningar på sjuksköterskan. Krav ställs även via riktlinjer, på god kommunikation och respektfullt bemötande. Tidigare forskning visar trots detta brist på kommunikation mellan närstående och sjuksköterska. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelse av mötet med närstående vid plötsligt dödsfall. Metod: Litteraturstudie med beskrivande syntes baserad på tolv kvalitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskorna upplever mötet med närstående i samband med plötsligt dödsfall som krävande. Miljöhinder och kunskaps- och självförtroendebrist försvårar relationen och kommunikationen med närstående. Att skapa en god relation till närstående anses emellertid viktigt. Att veta att de gör skillnad hjälper sjuksköterskorna att hitta mening i arbetet. Mötet berör sjuksköterskorna känslomässigt och för att klara det behöver sjuksköterskorna bekräftelse, återhämtning och reflektion. Slutsats: Det finns en diskrepans mellan förväntningarna som ställs på sjuksköterskorna i det professionella livet och det som sjuksköterskorna fått med sig från utbildningen. Sjuksköterskor behöver mer kunskap om bemötandet. De behöver även mer stöd från arbetsplatsen och mer tid i mötet med närstående för att känna mening i arbetet. Sjuksköterskorna behöver hitta balans mellan att engagera sig emotionellt och visa medlidande och att vara professionell.