Studiens syfte är att undersöka förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling och lärmiljöns betydelse i förhållande till barns språkutveckling. Semistrukturerade intervjuer genomfördes i denna kvalitativa studie. Analysen har genomförts ur ett sociokulturellt perspektiv där närmaste utvecklingszonen, artefakter, samspel och mediering är centrala begrepp i studien. I resultatet framkommer det att förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling präglar hela dagarna i verksamheten, från planerade språkaktiviteter till att ta tillvara på varje situation under dagen. De ser miljön som betydelsefull och använder den för att främja barns språkutveckling. Studiens slutsats är att förskollärares förhållningssätt till flerspråkiga barn inte skiljer sig nämnvärt gentemot enspråkiga barn. Det handlar även om en medvetenhet, att vara närvarande för att kunna vägleda, stötta och bekräfta barnet i alla språk. Lärmiljön ses som en tredje pedagog och den används för att skapa samtal och diskussioner mellan barnen.