När det pandemiska coronaviruset covid-19 spred sig över jordklotet i början av 2020 konstaterade forskarvärlden relativt tidigt att äldre personer kan klassas som en riskgrupp. Om de skulle bli smittade av viruset riskerar de att drabbas av allvarliga medicinska komplikationer som till och med skulle kunna leda till en för tidig död. Under den tidiga våren hade viruset fått fäste även i Sverige. Folkhälsomyndigheten valde då att publicera en informationstext riktad mot de svenskar som är 70 år eller äldre, som bland annat handlar om de rekommendationer som myndigheten vill att riskgruppen ska efterfölja. Syftet med denna studie är att ta reda på hur Folkhälsomyndigheten uttryckte sig rent textuellt i en krissituation för att informera, övertyga och övertala sin målgrupp, samt hur de balanserar mellan att tydliggöra faran med ett okänt hot och detta utan att bli alarmistiska och därmed framkalla hysteri. Efter retoriska och komparativa textanalyser samt intervjuer med personer ur målgruppen visade det sig att texten till stora delar anspelar och förlitar sig på målgruppens solidaritet gentemot övriga samhället, genom att uppmana dem att begränsa sina nära kontakter. Dock så förekommer det inte någonstans i texten en beskrivning om hur pass farligt viruset är för målgruppen. Som ett resultat av de teorier, tidigare forskning och metoder jag nyttjat utmynnade min gestaltning i en fyrsidig broschyr.