Denna uppsats utgjorde ett självständigt arbete inom ramen för masterprogrammet i didaktik. Arbetet undersökte hur speciallärare verksamma vid gymnasiesärskolan eller särskild utbildning för vuxna arbetade för att skapa en pedagogisk tillgänglighet och meningsfullhet i sin undervisning till innehåll och form. Detta undersöktes genom genomförande av kvalitativa forskningsintervjuer med tio speciallärare verksamma inom gymnasiesärskolan företrädesvis undervisande vid det individuella programmet samt inom särskild utbildning för vuxna, då till övervägande del verksamma i de kurser som motsvarar de kurser som ges vid grundsärskolan med inriktning mot träningsskola. Arbetets mer teoretiska bakgrund innefattar lärandeteorier samt känsla av sammanhang [KASAM] med ett betonande av komponenten meningsfullhet. Materialet visade på att många faktorer bidrog till att skapa pedagogisk tillgänglighet i de tio speciallärarnas undervisning, vilken präglades av såväl ämnesmässig, didaktisk som relationell kompentens. I arbetet framträdde genomgående en tanke om att utgå från eleven i undervisningen. I arbetet framträdde den didaktiska relationens betydelse för speciallärarens skapande av pedagogisk tillgänglighet i sin undervisning och därigenom den didaktiska relationens betydelse för elevens lärande.