Syftet med föreliggande studie har varit att undersöka några vuxna skilsmässobarns uppfattningar om hur föräldrarnas skilsmässa kan ha påverkat dem och deras skolgång, samt vilket stöd de fick under denna förändring i deras liv. För att uppfylla detta syfte har jag använd mig av den kvalitativa metodansatsen där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem vuxna skilsmässobarn, två män och tre kvinnor som har gått igenom föräldrarnas skilsmässa under deras barndom.
Studiens resultat visar att samtliga informanter upplevde skilsmässan som påfrestande och jobbig situation. Skilsmässan bidrog till förlust av struktur och trygghet, då dem var tvungna att skiljas från ena föräldern och att den ursprungliga familjen inte existerade längre. En intressant upptäckt i denna undersökning är att enligt informanterna hade skilsmässa inte påverkat skolbetyget i sig, utan skilsmässan bidrog till skolk och frånvaro i skolan. Resultatet tyder också på att informanterna inte hade fått stöd under denna förändringsprocess, trots att dem anser sig ha varit i behov av det. I förhållande till den pedagogisk-fenomenologiska utgångspunkt som den här studiens teoretiska raster vilar på betonas avslutningsvis det stöd till förändring som informanterna själva ansåg sig vara i behov av, och som kan ses som ett existentiellt behov som skolan bättre bör uppmärksamma och ta ett större ansvar för när unga går igenom en skilsmässa under sin skoltid.