Denna studie syftar till att undersöka hur lärare och rektorer i grundskola och grundsärskola beskriver arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Som metod har den kvalitativa semistrukturerade forskningsintervjun använts. Tolv intervjuer har gjorts bland lärare och rektorer på grund- och grundsärskolan. Som teoretisk referensram och som inspiration vid analysen användes Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Studiens resultat visar på att i grundskolan identifierades behoven av extra anpassningar när elever riskerade att inte nå målen. Lärare och rektorer på grundsärskolan uttryckte att de extra anpassningarna användes för att utmana och motivera elever. Alla informanter ansåg att extra anpassningar var något som skulle ske i den ordinarie undervisningen. Lärarna på grundsärskolan ansåg att det var svårt att bedöma skillnaden mellan extra anpassningar och särskilt stöd. Slutsatsen av denna studie är att lärarna och rektorerna på grundskolan tydligt kunde beskriva arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Lärare och rektorer på grundsärskolan beskrev arbetet med de extra anpassningarna som något självklart och som varje elev har. Däremot var det för lärare och rektorer på grundsärskolan otydligt när de extra anpassningarna skulle övergå till särskilt stöd.