Syftet med den här studien var att ta reda på vad fem SFI-lärare har för attityder till användandet av flerspråkighet i undervisningen samt hur de använder sig av flerspråkighet i undervisningen. Ett begrepp som präglar studien är transspråkande, vilket innebär att flerspråkighet ses som en resurs i andraspråksinlärningen. Det är en kvalitativ studie och som metod användes klassrumsobservationer och semistrukturerade intervjuer på en utvald SFI-skola. Resultatet visade att synen på flerspråkig kommunikation i klassrummet är varierad. Några ställer sig positiva till flerspråkighet under lektionerna, medan andra är mer kritiska till att andra språk än svenska ska användas. Gemensamt för samtliga informanter var att de på ett eller annat sätt inkluderade transspråkande i undervisningen oavsett om det var medvetet eller inte, exempelvis genom att använda flerspråkiga resurser, ge tillåtelse att hjälpa varandra på andra språk än svenska, uppmuntra elever att översätta ord till modersmålet, använda delvis översatt material och att visa intresse för elevernas språkliga och kulturella bakgrunder. I diskussionen dras kopplingar mellan egna tolkningar av resultatet och tidigare forskning som visar att det länge har funnits och fortfarande finns en enspråkig norm i Sverige, men att synen på flerspråkighet och modersmålets betydelse för språkinlärning har förändrats på kort tid.