Den här studien är en fallstudie i åk 3 där jag observerade under lektionstid vad som hände i klassrummet och kopplade detta till kvalitativa intervjuer med tre lärare och tre elever. Avsikten var att beskriva och analysera hur några lärare mötte eleverna och arbetade med att skapa en positiv pedagogisk relation till eleverna och för att hitta en skolsituation som stöttade eleven. Min teoretiska referensram och den tidigare forskningen jag refererar till är uppbyggd kring forskning och litteratur som lyfter fram inkludering och lärarnas arbete med att skapa en relation och ett klimat i klassrummet som stöttar alla elever, även elever som har uttalade svårigheter i skolan. Jag valde att inte fokusera på elever med en speciell diagnos. Min studie visade sammantaget att de lärare jag mötte gjorde det bästa möjliga i klassrummet, de hade höga ambitioner kring vad man ville med skolarbetet och var goda exempel på att med tydlighet, varierat arbetssätt, kommunikation, tålamod och vänlighet kom man långt, även om man inte alltid nådde ända fram. Delaktighet/inkludering var honnörsord som lärarna försökte arbeta efter i klassrummet. Elevens och lärarens bild av klassrumslivet stämde inte alltid, men visade trots diskrepansen att lärarna hade respekt och empati för eleverna. Alla de aktuella lärarna hade bestämda visioner om vad de ville med undervisningen, hur de skulle nå eleverna och hur de skulle kunna stödja de elever som behövde hjälp. Men också lärarna behövde hjälp. Av kollegor. Av skolledning. Av vårdnadshavare.