I denna artikel diskuterar vi rådande utbildningspolitiska ideal för högre utbildning och deras konsekvenser för högskolepedagogikens pedagogiska och didaktiska dimensioner. Högskolepedagogik kontextualiseras som utbildningsfenomen i relation till en internationell utbildningspolitisk utveckling. Sedan diskuterar vi John Biggs Constructive Alignment (CA), som ett exempel på högskolepedagogiskt uttryck för denna utveckling. Vi menar att CA, trots det sympatiska perspektivet på studentens handling och lärande, gör undervisning och utbildning instrumentell och urholkar olika vetenskapliga ämnestraditioner. Vi föreslår att undervisning i högre utbildning borde diskuteras i termer av didaktik, som förankrar undervisningen i ämnet och den pedagogiska relationen mellan lärare, student och ämne. Vi betraktar didaktik som en teori om utbildning och undervisning som bevakar utbildningens innehållsliga och mellanmänskliga dimensioner. Därmed argumenterar vi för didaktik som ett radikalt svar och möjligt alternativ till det rådande utbildningspolitiska idealet.