Personlig assistans är ett vårdyrke som innebär att arbeta med människor med olika funktionsnedsättningar. Goda egenskaper hos personliga assistenter beskrivs som att vara empatisk, lyhörd och att kunna sätta sig in i brukarens situation. Den tysta kunskapen är en viktig komponent här då den innebär att exempelvis känna av brukarens känslotillstånd för att kunna utföra god omvårdnad, då god omvårdnad påverkar brukarens livskvalité.
Syftet med denna studie är att undersöka hur personliga assistenter uppfattar tyst kunskap. Syftet är också att undersöka hur personliga assistenter uppfattar att den tysta kunskapen kan förmedlas i den vardagliga dokumentationen. Resultatet visade att dokumentation inte utförs i så stor omfattning. De personliga assistenterna använde sig istället av muntlig rapportering då det är lättare att prata än att skriva. Uppfattningen om tyst kunskap visade sig vara att det är en känsla som är svår att beskriva med ord, att den uppkommer genom erfarenheter och genom de personliga assistenternas befintliga kännedom om brukaren.
Studien är genomförd med kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer med sex stycken personliga assistenter. Det teoretiska perspektivet utgår från Michael Polanyi och Bengt Molanders syn på tyst kunskap.
Vi har valt att göra denna studie för att medvetandegöra för personliga assistenter och övrig personal inom vårdyrken om den tysta kunskapen som de faktiskt använder sig av men troligen inte är medvetna om.