UNDER 1900-talets sista decennium hamnade svensk ekonomi i den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Decenniet inleddes med att BNP sjönk under tre år i följd, parat med mycket kraftigt stigande arbetslöshet, vikande sysselsättning, sjunkande reallöner och växande underskott i statens finanser. De offentliga trygghetssystemen blev hårt ansatta då många tvingades vända sig till dem för att klara sin försörjning.
ÄVEN OM den ekonomiska tillväxten tog fart mot slutet av decenniet, med ökad sysselsättning och statliga finanser som bringats under kontroll var inte alla problem ur världen. De offentliga försörjningsutgifterna sjönk visserligen under åren närmast efter krisens kulmen, men sedan upphörde nedgången och utgifterna låg envist kvar på en hög nivå. Vad är det som har hänt? Är det bara fråga om den ökning i sjukskrivningar som det talas så högt om idag, eller finns det andra faktorer som förklarar de fortsatt höga utgifterna för de offentliga välfärdssystemen?
OM DETTA HANDLAR denna rapport om BRUK AV OFFENTLIGA FÖRSÖRJNINGSSYSTEM, som utifrån individbaserade inkomstuppgifter analyserar utvecklingen efter 1990 med fokus på Västmanlands län och dess kommuner. Jämförelser görs även med utvecklingen i övriga riket.