9. Sammanfattning
Idag finns det människor som tycker att graffiti är en konstform som ungdomar använder för
att få utlopp för sin kreativa förmåga, och andra människor som menar att graffiti bara handlar
om vandalism. Graffitin kostar samhället stora summor pengar genom sanering av det
olagliga klottrandet. Det sker arbete från flera olika håll med att finna effektiva åtgärder för
att få bort eller minska klottret. Vårt syfte med uppsatsen är att försöka se hur graffitimålarna
själva konstruerar sin verklighet, hur de skapar mening med sitt målande och hur de själva
ställer sig till det olagliga och lagliga målandet. Vi utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt
perspektiv och använder den både som teori och analysmetod. I vår undersökning intervjuade
vi graffitimålare från olika håll i landet. Resultaten visar fyra teman med olika
tolkningsrepertoarer som graffitimålare använder för att konstruera sig själva: den heliga
konstformen, att göra reklam för sig själv, samhället gör oss kriminella och på rätt sida av
lagen. Graffitimålare konstruerar sig en roll som konstnärligt intresserad rebell som har
friheten att skapa fritt och samtidigt stå utanför de samhälleliga normerna. Men med
rebellrollen antar graffitimålaren samtidigt en roll som offer för samhälleligt förtryck,
eftersom samhället stämplar dem som kriminella.