Studien är kvalitativ, med syfte att få en ökad förståelse för hur utbrända kvinnor presenterar

sin självbild. Frågeställningarna är: vilken självbild hade de innan utbrändheten, vilken

självbild har eller hade de som utbrända samt om självbilden ändrats och i så fall hur.

Metoden är hermeneutisk och undersökningspersonerna är fem kvinnor i åldern 38-53 år som

är eller har varit sjukskrivna på grund av utbrändhet. Dessa har blivit intervjuade och svarat

på frågor bland annat om hur de ser på sig själva och hur de upplever att andra ser på dem

innan, under och i vissa fall efter utbrändheten. Resultatet visar att höga krav på prestation

kan få allvarliga konsekvenser för individens fysiska och psykiska hälsa och självbild.

Respondenterna hade innan utbrändheten en positiv självbild kopplad till hög prestation på

arbetet och en uppfattning av att vara behövd och uppskattad av andra. I samband med

utbrändheten har självbilden blivit negativ då positiva känslor av självet ersatts av känslor av

otillräcklighet, skuld, skam och tvivel på sin plats i tillvaron och värde som människa.

Utbrändheten, som sammanhänger med negativ stress och krav som upplevs ouppnåeliga

leder till att respondenterna mer eller mindre tappat förmågan att arbeta. Resultatet visar även

att utbrändheten efter en tids sjukskrivning lett till förändrade värderingar om vad som är

viktigt i livet. Arbetsprestationen har fått minskad betydelse för självbilden och andra ting

såsom egen tid och andra intressen än fokus på arbetsprestationen har fått ökad betydelse.

Slutsatsen i studien är att utbrändhet dels är ett problem på individnivå, men också i högsta

grad på samhällsnivå. Utbrändhet borde enligt vad som framkommer i studien kunna gå att

förebygga genom en mer öppen dialog om stressrelaterad ohälsa och arbetsmiljö på

arbetsplatser.