Studien är kvalitativ, med syfte att få en ökad förståelse för hur utbrända kvinnor presenterar
sin självbild. Frågeställningarna är: vilken självbild hade de innan utbrändheten, vilken
självbild har eller hade de som utbrända samt om självbilden ändrats och i så fall hur.
Metoden är hermeneutisk och undersökningspersonerna är fem kvinnor i åldern 38-53 år som
är eller har varit sjukskrivna på grund av utbrändhet. Dessa har blivit intervjuade och svarat
på frågor bland annat om hur de ser på sig själva och hur de upplever att andra ser på dem
innan, under och i vissa fall efter utbrändheten. Resultatet visar att höga krav på prestation
kan få allvarliga konsekvenser för individens fysiska och psykiska hälsa och självbild.
Respondenterna hade innan utbrändheten en positiv självbild kopplad till hög prestation på
arbetet och en uppfattning av att vara behövd och uppskattad av andra. I samband med
utbrändheten har självbilden blivit negativ då positiva känslor av självet ersatts av känslor av
otillräcklighet, skuld, skam och tvivel på sin plats i tillvaron och värde som människa.
Utbrändheten, som sammanhänger med negativ stress och krav som upplevs ouppnåeliga
leder till att respondenterna mer eller mindre tappat förmågan att arbeta. Resultatet visar även
att utbrändheten efter en tids sjukskrivning lett till förändrade värderingar om vad som är
viktigt i livet. Arbetsprestationen har fått minskad betydelse för självbilden och andra ting
såsom egen tid och andra intressen än fokus på arbetsprestationen har fått ökad betydelse.
Slutsatsen i studien är att utbrändhet dels är ett problem på individnivå, men också i högsta
grad på samhällsnivå. Utbrändhet borde enligt vad som framkommer i studien kunna gå att
förebygga genom en mer öppen dialog om stressrelaterad ohälsa och arbetsmiljö på
arbetsplatser.
Institutionen för samhälls- och beteendevetenskap , 2007. , p. 48
Utbrändhet, Arbete, Stress, Hermeneutik.