Syftet med studien var att med fokus på en allmän kurs med musikinriktning belysa folkhögskoledeltagares förståelse för musik som aktivitet och fenomen. Utifrån en kvalitativ ansats inom ramen för en hermeneutisk forskningstradition intervjuades sex respondenter för att undersöka om deras tidigare erfarenheter av samt deras nuvarande syn på musik kunde leda till förståelse inom sammanhang som låg utanför musiken. Resultatet visade att musik är ett utmärkt instrument med vilket man kan förstå och tolka sin omvärld. Respondenter som utvecklas i musik upplever att de också utvecklar andra egenskaper, som förståelse för sig själva, förståelse för andra samt en djupare förståelse för vad som menas med kunskap. En förutsättning för detta är dock att intresset för musiken är väldigt stort samt att intresset inte leder till ett avskärmande från omvärlden. Insikten i den egna musikaliska utvecklingen likställs i denna uppsats med en insikt i ett bildningstänkande som dock aldrig uttrycks explicit av respondenterna. Ingen av dessa har någon egentlig uppfattning om begreppet bildning men deras förståelse för musik gör att de förstår dess innebörd, såsom formulerad av forskare och folkbildare. Om man ser musiken som en tillgång inom folkbildningen är det viktigt att dess förtjänster lyfts fram mer och inte förblir tyst eller tystad kunskap. Detta skulle folkbildare, deltagare och folkbildningen i längden vinna på.