Då behovet att minska transportavstånd och att utnyttja mark till bebyggelse i stadsmiljö hela tiden ökar byggs idag fler och fler tunnlar och överbyggda anläggningar. Tunnlar har också en lång livslängd och används ofta under ett hundratal år. Detta innebär att det idag finns en mängd tunnlar som ännu används, men är byggda efter den standard som var aktuell vid tiden för byggnationen. Fasta ventilationssystem är inte heller en självklarhet i alla nybyggda tunnlar.
Längre vägtunnlar har oftast fasta ventilationssystem inbyggda eftersom de avgaser som bilarna släpper ut också i normalfallet behöver ventileras bort. Sådana ventilationssystem kan också användas för att styra brandgaserna – brandröken - i händelse av en brand. Spårtunnlar, kortare vägtunnlar och distributionstunnlar för kablar eller rör saknar ofta fasta system för ventilation. Spårtunnlarna ventileras genom kolvverkan när tågen kör igenom tunneln och trycker luften framför sig, medan distributionstunnlarna ofta inte behöver ventileras eftersom människor normalt inte befinner sig i tunneln.