Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur man på bästa sätt ger elever med dyslexi, läs- och skrivsvårigheter, en god skolgång. Jag valde att använda den kvalitativa metoden eftersom jag tror att djupgående intervjuer ger bäst resultat. Intervjuerna spelades in på band och sammanställdes sedan. För elever med dyslexi och läs- och skrivsvårigheter är det viktigt att hjälp sätts in i god tid. Om en person med läs och skrivsvårigheter får hjälp vid tidig ålder kan dyslexin förebyggas. För att hjälpa dessa elever till en god skolgång krävs att man ser till eleven, till barnet. Det är barnet som ska stå i det främsta rummet. Som lärare och pedagog krävs att man sätter in rätt material, material som är anpassat för individen. Kompenserande material bör användas så mycket som möjligt i elevernas undervisning. Arbetet med dyslexi och läs- och skrivsvårigheter har förbättrats de senaste åren, eftersom man har blivit mer medveten om handikappet. Forskningen utvecklas och med hjälp av den nya moderna tekniken kan man undersöka sådant man tidigare inte kunnat. Utvecklingen går framåt och det kommer hela tiden nya forskningsrön och förbättrade hjälpmedel för människor med läs- och skrivsvårigheter. Men det finns fortfarande mycket kvar att uppnå. Med erfarenheter och kännedom om begreppet dyslexi kan man förändra den negativa bilden och stärka de drabbades självförtroende.