Syftet med ORC-försöket var att undersöka hur olika organiska gödselmedel med ursprung från både stad och land inverkar på markens kemiska, fysikaliska och mikrobiologiska egenskaper. Skördens mängd och kvalitet var en annan viktig faktor som studerades. De olika behandlingarna utgjordes av hushållskompost blandat med parkavfall, biogödsel från biogasframställning, rötslam från reningsverk, flytgödsel från svin samt fast gödsel från nötkreatur. Som en jämförelse fanns även ogödslade respektive handelsgödslade led med i försöket.
Parcellerna lades ut i fältet efter noggranna studier med hjälp av NIR- (near infrared radiation) mätningar för att hitta försöksrutor som avvek så lite som möjligt från varandra avseende de fysikaliska markegenskaperna. Tillsatserna av de olika organiska restprodukterna skedde sen på ett sätt som i möjligaste mån skulle efterlikna bondens normala brukningsmetoder. De flytande gödselmedlena, dvs svingödsel respektive biogödsel från biogasrötning tillsattes på försommaren i växande gröda. Kompost, rötslam och kogödsel, som alla har en mer fast karaktär, tillsattes istället strax före plöjning på hösten. Jordprover för analys ca fyra veckor efter skörd.
Förutom att studera diverse kemiska och fysikaliska mått, som pH, lerhalt, koncentrationer av kol, kväve, fosfor, svavel mm, användes även mikrobiologiska mått för att undersöka vilken effekt de olika gödningsmedlen hade på markegenskaperna. Markens mikroorganismer påverkas i hög grad av sin omgivning samtidigt som deras aktivitet har betydelse för markens odlingsegenskaper, till exempel vad gäller näringstillförsel och energiflöden. Att studera hur olika mikroorganism-grupper påverkas av de organiska gödningsmedlen kan alltså vara ett sätt att få ett mått på hur marken reagerar på tillsatsen av dessa. Mängden och kvaliteten på skörden från varje provruta analyserades dessutom årligen för att kunna jämföra den direkta gödslingseffekten av de olika tillsatserna på skördeutbytet.
Resultaten från de långliggande fältförsöken visade att de organiska gödningsmedlen hade flera positiva effekter på såväl grödans tillväxt och kvalitet som markens kemiska och mikrobiologiska egenskaper. Inte i något fall observerades några direkta negativa effekter av vare sig kompost, biogödsel eller rötslam på markens produktivitet.
I organiska gödningsmedel är näringsämnena inte alltid direkt tillgängliga för växtrötter och mikroorganismer utan frigörs allteftersom de omsätts i marken. Detta är en skillnad jämfört med handelsgödsel, där näringsämnena förekommer i mycket lättlöslig och lättillgänglig form. Vid användning av organiska gödningsmedel kan det därför ibland vara befogat att tillföra extra näringsämnen, framförallt kväve, för att tillgodose grödans behov, åtminstone de första åren innan ett kväveförråd hunnit byggas upp i marken. Komposten hade jämförelsevis lägst halt av lättillgängligt kväve, eftersom en del av detta förloras vid själva komposteringsprocessen. I en biogasprocess däremot, som sker i ett helt slutet system, förloras nästan inget kväve utan detta återfinns i slutprodukten. I ORC-försöket var det också biogödseln från rötning av källsorterat hushållsavfall som stod sig bäst i jämförelse med handelsgödsel i fråga om skördeutbyte och kvalitet. Biogödseln hade en positiv inverkan på flera av de mikrobiologiska aktiviteter som mättes i laboratoriet.
Det är värt att notera att även rötslam från reningsverk, som ju debatterats en hel del, inte visade några negativa effekter på grödans tillväxt eller markmikroorganismernas aktivitet. Rötslammets innehåll av fosfor var högre än för de andra gödningsmedlen, däremot var kväveinnehållet inte lika högt som hos biogödseln.
Institutionen för samhällsteknik , 2007. , p. 48