I min studie har glappet mellan doxa och praktik belysts med bl.a. exempel från sjukgymnaster, förskollärare, socionomer och psykologer som var utbildade inom andra fält, men som var verksamma inom andra fält. De fick med andra ord inte erkännande för sitt symboliska kapital eftersom det inte värderades efter ”hemmaplanens regler”, det tycktes heller inte vara lönsamt att kombinera symboliskt kapital från olika fält. Detta har inneburit att dessa pionjärer, avfällingar eller kättare genom det strukturella glappet fått en särskilt symboliskt svag ingångsposition i både det rum de lämnar och det rum de träder in i. I min läsning av artiklarna och eventuella responser tycktes dessa pionjärer ropa ut sina visioner, önskemål och krav i ett rum där ingen ville lyssna eller svara. Detta tycktes skapa en parialiknande situation där ”avfällingen” som valde att lämna sitt fält, fick skylla sig själv. Det fanns med andra ord inget kollektivt stöd för kollegor som verkade inom andra fält än det egna, särskilt inte om det gick dåligt för ”pionjärerna”. Motståndet från båda sfärerna visar också att det inte lönade sig att kombinera symboliskt kapital från olika fält. Detta visade framförallt sig lönemässigt. har glappet mellan doxa och praktik belysts med exempel från sjukgymnaster, förskollärare, socionomer och psykologer som var utbildade inom andra fält, men som var verksamma inom andra fält. De fick med andra ord inte erkännande för sitt symboliska kapital eftersom det inte värderades efter ”hemmaplanens regler”, det tycktes heller inte vara lönsamt att kombinera symboliskt kapital från olika fält. Detta har inneburit att dessa pionjärer, avfällingar eller kättare genom det strukturella glappet fått en särskilt symboliskt svag ingångsposition i både det rum de lämnar och det rum de träder in i. I min läsning av artiklarna och eventuella responser tycktes dessa pionjärer ropa ut sina visioner, önskemål och krav i ett rum där ingen ville lyssna eller svara. Detta tycktes skapa en parialiknande situation där ”avfällingen” som valde att lämna sitt fält, fick skylla sig själv. Det fanns med andra ord inget kollektivt stöd för kollegor som verkade inom andra fält än det egna, särskilt inte om det gick dåligt för ”pionjärerna”. Motståndet från båda sfärerna visar också att det inte lönade sig att kombinera symboliskt kapital från olika fält. Detta visade framförallt sig lönemässigt.