Informationsdesignsforskaren Thomas Porathe presenterade i våras i en avhandling en ny metod att presentera sjökortsinformation på fartygsbryggan. Genom att visa kartan ur ett ”bryggperspektiv” uppnås en kognitiv avlastning som förenklar navigeringen, särskilt i höga hastigheter när informationstrycket är högt och beslutstiden kort.
Problemet är att många människor har svårt att läsa kartor. Nästa alla har någon gång tvingats vända kartan ”upp och ner” i något gathörn för att bli klar över om det är till vänster eller höger färden skall gå. På sjön är den en dygd att hålla sjökortet orienterat i nord upp. Radarskärmar och elektroniska sjökort används också vanligen i denna orientering. När fartyget är på sydgående rör det sig alltså uppifrån och ner på sjökortet och en fyr som i verkligheten befinner sig till på styrbordssidan (till höger) om fartyget, återfinns till vänster på sjökortet. För att jämföra sjökortet med verkligheten tvingas navigatören till att mentalt rotera kartbilden 180 grader. Man har experimentellt kunnat visa att detta tar tid och det är svårt och kan bli fel. Vi människor har också olika lätt för mentala rotationer. Den så kallade ”spatiala förmågan” varierar och avtar dessutom med åldern. Ett sätt att förenklar navigeringen i själva ”körsituationen” är att presentera sjökortet ur ett bryggperspektiv där man ser samma vy på skärmen som genom vindrutan dagtid, men med sjökortsinformationen överlagrad på vattenytan.
Ytterligare kognitiv avlastning kan uppnås genom att låta systemet räkna fram farbara och icke farbara vatten för rådande vattenstånd, det egna fartygets djupgående, sjöhävning och squat. Kanske också en fullt utbyggd infrastruktur av sjövägar med skilda körbanor och vägkorsningar virtuellt synliga i sjökortet som landsvägar på land kan göra det lättare att förutse mötande fartygs manövrer och underlätta beslutfattande i närsituationer.