I västvärlden ges talang ett stort utrymme för att definiera konsten och konstnären, men vistannar sällan upp för att fundera över vad talang innebär. I forskning tenderar den att sesantingen som ett odefinierat personlighetsdrag eller som en del av populära konstnärsmyteroch därtill är det också vanligt att talang används som en underliggande premiss snarare änsom ett eget undersökningsområde. I den här uppsatsen ställs den konstnärliga talangen underlupp då en beskrivning görs av fenomenet som meningsfullt såväl på ett personligt som socialtplan. Studiens fokus ligger också på hur talangen urskiljs och integreras i den konstnärligtverksamma människans liv och blir en del av hennes vardag, samt vilken roll detta urskiljandeav talang har i relation till konstnärlig aktivitet. Undersökningen lutar sig mot ettfenomenologiskt livsvärldsperspektiv och grundar sig i djupintervjuer med fem musikalisktoch bildkonstnärligt aktiva människor i olika åldrar och livssituationer. Resultatet visar blandannat på att urskiljandet av talang börjar i rörelsen mellan utövande och ett distanseratbekräftande vilket resulterar i att talangen blir manifest för dess bärare och för omgivningen.Samtidigt måste talangen sjunka undan ur medvetandet som ett osynligt vara för att fungera.Den funktion som talangen har i förhållande till det konstnärliga utövandet är som en levdförståelse av ett konstnärligt fält men upplevelsen av att ha en talang är också en faktor i mereller mindre livsavgörande val och en angelägenhet i det sociala spelet.