Förbättrings- och utvecklingsarbete drivs inom tillverkande industri i många fall med en ambition att involvera medarbetare på alla nivåer i en organisation. I artikeln adresseras hur förbättrings- och utvecklingsarbete kan organiseras inom industriell produktion och hur det inverkar på förutsättningarna för ett kompetent utförande av förbättrings- och utvecklingsarbete. Två fallstudier från tillverkande industri utgör det empiriska underlaget. I resultatet identifieras två spänningsfält för förbättrings- och utvecklingsarbete: självorganiserat-avsiktligt organiserat, samt självreglerande-expertstött arbete. I spänningsfälten identifieras fyra positioner: Den intuitivt drivna, den gruppdrivna, den coachdrivna och den vägledningsdrivna. En slutsats är att en begränsad distribuerad kompetens är en allt för svag katalysator för att bedriva förbättrings- och utvecklingsarbete i de självreglerande positionerna. Expertstöd i form av en kompetent andre kan genom facilitering eller handledning möjliggöra mer av utforskande aktiviteter och kan då bidra till att bryta med invanda handlingsmönster i sökandet efter nya lösningar. Det möjliggör mer av ett arbetsintegrerat lärande samt utgör en viktig grund för framväxt av praktikbaserad innovation.