https://www.mdu.se/

I det här kapitlet diskuterar vi lyssnandets roll i skolans musikundervisning. När människan lyssnar på musik, hör hon sällan bara det som klingar. Mer eller mindre medvetet associerar hon också till personliga minnen, särskilda platser eller musikaliska och sociala konventioner som finns i samhället. Det kan vara kulturella föreställningar, konnotationer, om hur en viss musik är förbunden med vissa (grupper av) människor – exempelvis kvinnor, män, svenskar, homosexuella. Det kan vara musikaliska konventioner som är knutna till en viss stil – tonartshöjning, ett särskilt ”sound” eller typiska ackordfärgningar. Sådana konnotationer och konventioner kan påverka hur musiken värderas, vilket i sin tur kan göra människor ”döva” för musik som känns främmande. Att öka sin kompetens att ta till sig sådan musik, är inte synonymt med att lära sig att ”tycka om”. Det handlar snarare om att kunna möta skilda musikstilar, utövare eller lyssnare med respekt. Varför och hur man arbetar med musiklyssning i undervisningen kan, och bör, variera. Vi har dock avgränsat den här texten till att handla om arbetssätt som är inriktade dels mot adekvata beskrivningar av hur den klingande musiken låter (som exempelvis ljudbild, tempo, rytm, instrument), dels mot diskussioner om vad i detta som gör att musiken kan upplevas som o/intressant, nyskapande eller förutsägbar. Vi menar att detta kan bidra till att elever kommer förbi för-givet-tagna föreställningar, vilket också har en viktig funktion att fylla i utformandet av en jämlik musikundervisning.

Vårt resonemang tar sin utgångspunkt i att människor utvecklar kunskap och förståelse genom att tillägna sig och tolka redan existerande uppfattningar i ett samhälle. Som individer föds vi in i ett visst sammanhang som är betydelsefullt för våra tankar, idéer och föreställningar, men också för vad och hur vi lär. Detta innebär att våra erfarenheter, tolkningar och vårt lärande delvis är kollektivt präglade. Vår vardagliga förståelse och våra vardagliga tolkningar tas ofta för givna och blir sällan föremål för reflektion. Det betyder däremot inte att vi behöver vara fast i dessa för-givet-taganden. Skolan är en plats där våra erfarenheter, föreställningar och argument kan prövas och utmanas genom möten med andra/s erfarenheter och synsätt. Vår utgångspunkt och bärande tanke kan därmed benämnas ett hermeneutiskt bildningsperspektiv (Gustavsson 2009; Schuback Sá Cavalcante & Ruin 2006: 42).