https://www.mdu.se/

Föreliggande uppsats är en fenomenologisk-hermeneutisk studie som reflekterar över fem

familjehemsföräldrars upplevda motiv och mening(skapande), gällande det specifika varat i

rollen som familjehemsförälder för s.k. ensamkommande barn i Sverige. Från Skandinavien

finns det goda exempel på tidigare forskning som påvisar att denna särskilda kategori

familjehem har en betydande funktion att fylla inom den sociala barn- och ungdomsvården.

Däremot saknas explicita beskrivningar av familjehemsföräldrarnas egna upplevelser av

rollen. Av denna anledning har denna studie åtagit sig syftet att reflektera över

familjehemsföräldrars upplevelser gällande rollen, och studiens värde är tudelat: Studien är

delvis av emancipatorisk natur genom att sprida ljus över vad det kan innebära att vara i

rollen. Samtidigt lämnar studien tänkvärda idéer om hur antalet familjehemsföräldrar rimligen

kan utökas.

Metod: Utifrån ett livsvärldsperspektiv, och ett ontologisk-fenomenologiskt förhållningssätt

inspirerat av Heidegger, har jag reflekterat över ostrukturerade intervjuer genom att

tillämpa van Manens fenomenologisk-hermeneutiska metod för temaanalys.

Fynd: Studien presenterar fyra tänkvärda teman av motiv till att människor väljer att anta

rollen som familjehemsförälder. Samtliga fyra teman har att göra med

informanternas föreställningar om rollen som ett medel för kreativt nyskapande av

sig själva och sina omgivningar.

Studien presenterar även sex tänkvärda teman rörande mening som beskriver

informanternas upplevelser av att vara familjehemsförälder i mellanmänskliga

möten. Samtliga sex teman har att göra med informanternas upplevelser av att

gestaltas och att döljas i möten med andra.

Påföljd: Studien påvisar det tänkbara med att familjehemsföräldrarnas emotionella

rolltagande och ansvar negativt påverkas av medmänniskors friheter.

Det finns ett tänkbart behov av att undersöka möjligheten till en lagstiftning som

kan möjliggöra familjehem för ensamkommande barn som en långsiktig

samlevnadsform.

The present paper is a phenomenological-hermeneutic study that reflects on the experiences

regarding motives and meaning of five foster parents concerning their specific being of foster

parent for so-called unaccompanied children in Sweden. Scandinavian research has shown

that this particular category of foster family plays a significant role in social child- and youth

care. However, what is yet to be explored within current research are foster parents’ own

experiences of their role. For this reason, the purpose of this study is to reflect on foster

parents’ experiences regarding the role and its direct value are two-fold: On the one hand, the

study of the meanings of being in the role of foster parent has important emancipatory

implications. On the other hand, the study also suggests certain ideas regarding how the

number of foster parents might be extended.

Method: From a lifeworld perspective, and an ontological-phenomenological approach

inspired by Heidegger, I have reflected on unstructured interviews by

applying van Manen's phenomenological-hermeneutic method for thematic

analysis.

Findings: The study presents four considerable themes of motives, describing why

people choose to assume the role of foster parenting. All of the four themes

are about the informants’ perceptions of the role as a means of creative

innovation of themselves and their surroundings.

The study also presents six considerable themes of meaning describing the

informants’ experiences of being a foster parent while meeting non-foster

parents. All six themes are about the informants’ experiences of being

portrayed and hidden while meeting with others.

Consequences: The study shows the plausible with how foster parents’ emotional role taking

and responsibility are negatively influenced by fellow men’s freedoms.

There is a potential need to examine the possibility of a legislation that

could conceivably support foster family of unaccompanied minors as a

long-term form of cohabitation.