https://www.mdu.se/

In today´s fast changing global environment, organizations from both private and public sectors are under an increased pressure to continuously change and adapt in order to survive and provide meaningful services and products to their users. Innovation has therefore become an on-going effort that is not only a matter of R&D and product development departments, but rather a responsibility of all employees. To think how products, services, processes, methods and business models can be constantly improved or replaced by new ones is becoming a core competence needed across organization. While many organizations in Sweden have already developed a capability to innovate incrementally through continuous improvements, they often struggle to innovate radically by engaging the talent, knowledge and skills of all employees. In this thesis we thus look at how organizations could enable employees to strengthen their ability to innovate and move from incremental towards more radical innovation.

Insights from the practice of contemporary dance groups were used for inspiration, exploring how dancers work in their creative processes and what enables them to move from ideas towards developing a new performance. Since there is very limited literature about the connection between contemporary dance practice and organizational innovation, we tried to build our own framework based on empirical data. In the first study, 20 semi-structures interviews with choreographers from different countries were performed and a model with key phases, tools and enablers of innovation process from choreographic perspective developed. The model was then compared with innovation management theory and empirical data from the industry to identify similarities and differences between the innovation concepts and practice in dance and business. 

In the second study the model was tested in practice through participatory action research with 27 participants from different companies and public sector. The study explored how principles and methods from contemporary dance and choreography could be applied to enable innovation in organizational context and what are the effects and limitations of using knowledge from contemporary dance to enable innovation in organizations.

The main contribution of the research presented in this thesis is the conceptual framework about innovation process, tools and enablers from a choreographic perspective and a proposed practical method for applying it in organizational context which was developed as a part of the research. Several examples of how practitioners from business and public sector experienced dance-based methods and then translated them into their own working environment to support innovation are presented. 

Dagens snabbföränderliga och globala miljö sätter både privata och offentliga organisationer under ökad press att ständigt förändra och anpassa sig för att kunna överleva och erbjuda meningsfulla tjänster och produkter till sina användare. Innovation är därför en pågående insats som inte bara är en fråga för FoU och produktutvecklingsavdelningar, utan är istället ett ansvar för alla anställda. Att tänka på hur produkter, tjänster, processer, metoder och affärsmodeller kan bli bättre eller ersättas med nya, blir en kärnkompetens som behövs i hela organisationen. Samtidigt som många organisationer i Sverige redan utvecklat en förmåga att förnya sig stegvis genom ständiga förbättringar, kämpar de ofta med så kallad radikal innovation där talang, kunskap och kompetens från alla anställda involveras. I den här avhandlingen utforskas hur organisationer kan göra det möjligt för anställda att stärka sin innovationsförmåga, från att vara inkrementellt till att bli mer i enlighet med radikal innovation.

Insikter från samtida dansgrupper har använts för inspiration. Vi har studerat hur dansare arbetar i kreativa processer och vad som gör det möjligt för dem att gå från idéer till att utveckla ny föreställning. Eftersom det finns mycket lite litteratur kring sambandet mellan praxis inom samtida dans och innovation i organisationer, har vi sökt att bygga en egen modell utifrån empiriska data. I den första studien genomfördes 20 stycken semi-strukturerade intervjuer med koreografer från olika länder. Utifrån detta utvecklas en modell som innehåller viktiga faser, verktyg och möjliggörare i innovationsprocessen från ett koreografiskt perspektiv. Modellen har sedan jämförts med innovationsledningsteori och empiriska data från industrin för att identifiera likheter och skillnader när det gäller innovationskoncept och praxis, mellan samtida dans och näringslivet.

I den andra studien testades modellen i praktiken genom deltagarbaserad forskning med 27 representanter från olika företag och den offentliga sektorn. Studien undersökte hur principer och metoder från samtida dans och koreografi kan tillämpas för att möjliggöra innovation i organisatoriska sammanhang och vilka effekter och begränsningar som finns när det gäller att använda kunskap från samtida dans för att möjliggöra innovation i organisationer.

Det viktigaste bidraget till forskning som presenteras i denna avhandling är den konceptuella modellen av innovationsprocessen, verktyg och möjliggörare från ett koreografiskt perspektiv samt förslag på praktisk metod för att tillämpa den i organisatoriska sammanhang som har utvecklats som en del av forskningen. Flera exempel presenteras på hur verksamma i näringslivet och offentlig sektor upplevt dansbaserade metoder och sedan översatt dem till sin egen arbetsmiljö för att stödja innovation.