Med utgångspunkt från den tyskspråkiga litteraturen efter 1945 kan man se vilken central roll litteraturen spelat under hela efterkrigstiden för att bevara minnet av Förintelsen, men också av de tyska lidandena. I mer än sextio år har den tyska litteraturen skildrat försöken till orientering och nyorientering kring synen på det förflutna. I denna minnesprocess har litteraturen tagit på sig rollen som ett ”nationens samvete”. De litterära texterna synliggör hur nationalsocialismen och Förintelsen varit och fortfarande är svårhanterliga ämnen i Tyskland.
Dialogen kring det förflutna, det man minns av nazisttiden och de olika roller Förintelsen spelat och fortfarande spelar i dagens tyska samhälle är beroende av på vilket sätt och av vem allt detta blir ihågkommet. Det går därför inte att tala om en enhetlig ”tysk” minneskultur vare sig före eller efter 1989. Däremot kan man i litteraturen urskilja olika minnesgemenskaper som var för sig fokuserar förföljelsen av judarna, Förintelsen, kriget och det nazistiska förflutna på ett karakteristiskt sätt.