Under de senaste decennierna har litteraturdidaktiska forskare lyft fram litteraturundervisningen som en arena för att realisera skolans demokratiuppdrag. Argumenten har dels handlat om att litteraturen sägs rymma en demokratisk potential genom fiktiva världar som inbjuder till igenkänning, empati och förståelse för skilda livsvillkor (Alkestrand, 2016; Persson, 2007). Dels har det framhållits att samtalen om litteratur kan organiseras demokratiskt där eleverna får pröva olika tolkningar av skönlitterära texter (Borttaget, 2005; Borttaget 2024). Föreliggande studie hör till den sistnämnda inriktningen, eftersom den utforskar hur litteraturundervisningens läromedel initierar utrymmen för subjektifiering genom multipel kritikalitet. Vi utgår i vår analys från begreppet subjektifiering (Biesta, 2011), som avser utbildningssituationer där studerande tillåts fördjupa sig utifrån sina egna intressen och kan upptäcka sig själva och andra som politiska, etiska och, som vi ser det, estetiska subjekt. Vi preciserar begreppet med hjälp av Namn borttaget (2022) två olika iscensättanden av “empowerment”. Empowerment 1 handlar om de på förhand givna sätt på vilket elever förväntas bli stärkta av att läsa och att bli en läsare. Empowerment 2 handlar om hur elever får bli stärkta i sin egen rätt – även om de inte följer en förväntad mall av att vara läsare eller att läsa. I fyra nya läromedel för litteraturundervisning på gymnasieskolan, analyserar vi om och hur läromedlets textinstruktioner kan förstås initiera Empowerment 1 eller Empowerment 2. Det preliminära resultatet visar att den kritiska läsningen är marginaliserad till förmån för mer instrumentella läsarter och i de fall detta förekommer är det endast som Empowerment 1.