Litteraturläsningen har i skolans undervisning ofta spelat rollen som igångsättare av diskussioner om brännande frågor i samhällsdebatten, vilket ofta i litteraturdidaktisk forskning diskuterats i termer av litteraturundervisningens demokratiska potential. Dock finns det stort utrymme för såväl empiriska vetenskapliga studier om villkoren för elevers identitetsskapande och agens i mötet med litteratur, som kritiska studier om elevers möjligheter till engagemang i brännande samhälleliga, sociala och politiska frågor. Syftet med denna studie är att undersöka läsintresserade elevers erfarenheter av litteraturläsning som ett perspektiv på hur den kan realiseras i linje med radikal estetik, som i sin tur kan ses som en ingång för elever att resonera, problematisera och reflektera kring för dem pressande frågor. Studiens empiriska material består av en gruppintervju med fyra artonåriga kvinnliga elever som alla valt litteratur som tillval under deras sista år på gymnasiet. Vår analys visar att dessa elever upplever litteraturundervisningen som styrd, begränsad och begränsande. Eleverna följer och rättar sig visserligen efter utbildningens förväntningar och de räknas som framgångsrika elever, men de upplever sällan eller aldrig att de inbjuds till mer övergripande diskussioner om den litteratur de arbetar med eller om valet av litteratur. De uttrycker frustration över att de inte inbjuds till att diskutera (för dem) aktuella samhälleliga frågor kopplat till den litteratur de läser i skolan. Artikeln avslutas i en argumenterande diskussion där vi med utgångspunkt i vårt resultat pekar på möjligheter och hinder för att genomföra radikalestetisk litteraturundervisning.