https://www.mdu.se/

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Prevalensen av reumatiska sjukdomar är hög. En reumatisk sjukdom kan utgöra lidande och påverka motivationen till fysisk aktivitet. En väsentlig behandlingsmetod är fysisk aktivitet genom dess positiva effekter på sjukdomsförloppet. För att stödja individen i sjukdomen och öka fysisk aktivitet erbjuds reumarehabilitering där fysioterapeutens roll blir central.

Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med reumatiska sjukdomar upplever att reumarehabilitering har påverkat motivationen till fysisk aktivitet.

Metod: En kvalitativ studiedesign med individuella semistrukturerade intervjuer tillämpades. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I studien deltog totalt åtta deltagare från två olika rehabiliteringsgrupper.  

Resultat: Resultatet mynnade ut i fem huvudkategorier och nio underkategorier. Huvudkategorierna var känslan av att få en kick, ökad kunskap, förändringar i kropp och själ, socialt stöd och kontinuitet i utövandet av fysisk aktivitet.  

Slutsats: Reumarehabiliteringen gav en ökad motivation till fysisk aktivitet. Däremot beskrevs att uppkomst av hinder kunde påverka motivationen negativt. Det framgick att reumarehabiliteringen bidrog till att stärka både yttre och inre motivation utifrån Self-determination theory. För att beteendet ska upprätthållas är det viktigt att uppnå inre motivation, genom att tillhörighets- autonomi- och kompetensbehovet tillgodoses. Behoven stärktes under rehabiliteringsperioden, men vidare stöttning kring hur dessa kan uppnås hade varit angeläget.

Nyckelord: Beteendemedicin, Fysioterapi, Självbestämmandeteorin, Träning, Vidmakthållande